Så till slut efter 17 månader erbjuds vi en lägenhet, det tog 2 domar och kritik från IVO..,nu blev det bråttom helt plötsligt!

i min värld borde ni på soc verkställt redan första gången ni dömdes dvs i juli 2014 men ni sket i det...

nu efter 17 mån får vi hjälp...hjälp vi skulle haft redan för ett år sen. Jo jag är glad, jag är tacksam också men inte för er utan för alla medmänniskor, politiker och journalister som stöttat oss. Jag är glad att mina barn äntligen får etthem MEN detta har skadat mig så in i helvete psykiskt...all ångest och oro över det liv man lever försvinner inte bara hux flux...ni har behandlat oss illa...det tycker både ivo och de flesta andra! Samtidigt gnager orden "skyll er själva" i huvudet...jovisst det är vårt egna fel kanske från början men jag bad inte om att bli utförsäkrad så ekonomin rasade...ni på soc har hjärntvättat mig..ni har fått mig att skämmas för jag finns...nu slår ni er för bröstet för ni har gett oss en lägenhet...jag är rädd...jag är rädd så in i helvete...hela kroppen skriker av ångest trots allt... Jag inser att jag tagit enorm skada av dessa 17 månader...jag får ett hem till mina barn...visst...men ni ger oss det inte för att ni tycker att vi SKA ha det..,nä ni ger oss det för att bli av med oss för att ni  gjort bort er...IGEN... Soc här har ju gjort bort sig många ggr..jag har trott hela tiden att bara vi får ett hem blir allt bra...jag inser nu att dessa 17 månader satt väldigt djupa spår..,vi har haft rätt hela tiden men ni har vägrat...nu blev ni tvugna...jag kommer aldrig glömma och hjärtat är för alltid sargat...jag kommer alltid finnas för de dom blir i vår sits..vill görsöka hjälpa andra! Man ska vara tacksam... Ja jag är tacksam att få hjälp till slut men bitterheten över ert beteende mot oss kan jag inte glömma,,.det är den rena sanningen...jag är ändå glad att äntligen få den hjälp vi skulle haft för ett år sen... 

Så blev då ivo(inspektionen för vård och omsorg) klara med sitt uttalande ang vårt fall...jo man tackar! De hade inga fina ord att säga (haha) de gick klart på domstolens linje och kritiserade soc bla för dålig intern kommunikation vilket lett till bristande barnperspektiv, de anser att det finns flera brister inom soc som de måste intensifiera och lösa! så skönt det känns....dessutom vips efter ivos "dom" så hör minsann en bostadssamordnare på soc av sig och hör o häpna så är han mkt empatisk!!! Dessutom hör sveriges radio av sig och fler media! Tänk om....soc ändå lydit de domar de redan har på sig! Då hade de sluppit detta! Snart 17 månader av ångest och oro och helvete! jag VET att vi har ansvar som föräldrar och allt det där MEN alla kan hamna snett o det kan gå fort! Då tycker jag att det är bättre att hjälpa direkt! Dessutom ska man lyda domar! Att vår familj ännu är intakt är helt otroligt för jag förstår alla som inte orkar, att bli bemött på det sätt man blir hos soc knäcker vem som helst, jag har aldrig nånsin stätt på kallare individer någon gång. Det är skrämmande! Det finns så många som är i vår sits och jag kan bara säga GE INTE UPP! Man stöter till slut på någon som vill hjälpa o engagera sig! hur många samtal har jag inte ringt och hur många mail har jag skickat? Det är massor! Jag hittade till slut politiker här i stan som stred för oss, som stångade sina huvuden blodiga mot soc. Jag fann en advokat, en journalist och en drös underbara människor i en facebookgrupp som utan tvekan ställde upp o mailade soc, ringde samtal åt mig då jag inte orkade, som skickade kramar o hejarop! Det går inte att förklara hur mycket ni betytt och betyder för mig! Jag har fått vänner för livet, vänner som aldrig dömer någon, vänner som förstår att ibland orkar man inte prata! jag hoppas att jag nån gång kan ge tillbaka till någon allt ni alla gett mig! Jag kommer aldrig glömma denna tid, det har för evigt satt spår i hjärtat. . 

Soc har ringt...hon frågade först hur vi mår??? Det är första gången på nu 16 månader den frågan ställs...nä det är inte bra sa jag... Nä jag förstår det säger hon!!! Tillåt mig skratta....vi är nu uppsatta i kö hos dom för att få en lägenhet..givetvis är man ju enormt lättad och glad MEN något glädjetjut kommer inte över mina läppar förräns vi står med en nyckel i handen....jag inser hur mycket skit kroppo själ tagit av dena resa... Jag blir aldrig densamma igen, men jag har också sett hur människor man inte känner ställer upp och envetet engagerar sig och bryr sig....denna resa i livet hade jag med glädje sluppit, jag kommer för evigt ha dåligt samvete för mina barns skull...familjeerelationen har blivit starkare på nåt vis, men jag har också fått en annan syn på annan person som egentligen borde ståt min familj nära...dena person har visat sig vara det jag avskyr allra mest... EGOIST , en människa som lever efter tre ord ... I, myself and me...en människa som ser sig själv högre än andra, störst bäst o vackrast...en människa som inte har ett skit at vara märkvärdig över..en person med total avsaknad av empati och ödmjukhet..det har jag lärt mig under denna tid. 

Jag hoppas att vår kamp är över snart, då kan jag andas igen, barnen kan ta hem kompisar, jag kan med full energi engagera mig för att hjälpa andra i vår sits... Jag vill ge tillbaka till alla dem som hjälpt o stöttat oss...det kan faktiskt vara så att ett ord tex kram i nån kommentar räcker för att man ska få kraft! Man vet att någon bryr sig ...

Jahopp, vi vann åter igen i förvaltningsrätten mot soc... Den första domen som kom 18/7 -2014 står fast. I fredags meddelades den nya domen som gick vår väg...förvaltningsrätten undanröjde soc senaste nekande beslut och sa att inget soc påstår sig gjort har inneburit att den förra domen verkställts. Soc fick skarp kritik och nu ska de skaffa oss en lägenhet. om de nu inte överklagar...,jag kan känna att de är korkade om de gör det för har ytterst svårt att tro att kammarrätten ger dem rätt efter TVÅ nederlag i förv rätten på samma ärende. Men det klart de kan vinna tid...idag är det exakt 15 månader vi har varit utan hem...ett evigt flaxande...förra gången domen kom var vi överlyckliga men denna gången blev det inte riktigt så...förra gången trodde vi att soc lydde domar men ack så fel vi hade...därför vågar man inte jubla riktigt än men visst är man glad. Soc sekreterarna tycks TRO att vi lever gott...det är upp till dom.., om de tror att det är kul att flaxa omkring som skadeskjutna rådjur så...det är fan omänskligt att ha allt magasinerat, klädet i kassar o luftmadrasser Att sova på....15 jävla månader har barnen varit utan rum....trots att de redan dömts i domstol att hjälpa oss...men skam den som ger sig och ännu finns lite krafter kvar, dessutom en drös med människor som peppar, stöttar och hjälper oss med olika saker i kampen.,,ni är guld värda

Tick tack tick tack...klockan går...tiden går...fast i min värld står tiden stilla...15 månader som hemlösa!!! TROTS bifall i rätten om att få hjälp! Ni har en dom på er soc!!! Ni dömdes att hjälpa oss i juli 2014...har ni missat det!!! Mina barn blir deppigare o håglösare för varje dag...de tror inte längre att vi kommer ha ett eget hem igen...de tror inte längre att deras ägodelar nånsin kommer lämna magasineringen...HUR tror ni det känns? Att ens barn inte ens kan ha ett privatliv? Att inte kunna ta hem kompisar? Att tvingas sova med sona föräldrar på luftmadrasser? Med ikeapåsar med kläder i??!!! Jo tack jag vet att ni anser att vår familj funkar "för bra" men hur länge gör den det? Ni tror att vi med anmärkningar o skulder efter utförsäkring o skit har en suck att fixa en lgh på egen hand!!! Ni är de enda som tror det... Inte ens domstolen tror det och de kritiserade er för detta!!!! Jaaa jag är bitter.., bitter för att om man ramlar utanför som alla kan göra så är man körd!!! Jag klarar inte mer... Min kropp säger ifrån.., full av ångest...hudproblem, minnesproblem, huvudvärk, magproblem, lokaliseringsproblem, klarar inte av att ringa läkare...det räcker nu!!!! Vi har straffats nog nu... Ni har ju lyckats med att få oss långt ner på marken bönandes om hjälp...är inte det nog? Sparka på oss 100 ggr till men hjälp oss sen! hur mycket ska vi förnedra oss? Ni skiter tom i en domstolsdom?!  

Benen är undansparkade på oss, jag vet inte hur jag ska kunna resa mig, ångesten har permanent bostad i mig...att det kan få vara så här!!!! Soc är dömda i domstol för 9 månader sen att anskaffa oss en bostad men det har de inte gjort...dom har inte gjort ett skit...vi får fortfarande kämpa o kämpa...nu hörde jag att vår nya överklagan som är hos förvaltningsrätten är på G att få ett domförslag och nu är ju oron för att de ska döma annorlunda denna gång stor, men inget har ju ändrats sen förra domen iallafall inte till det bättre, tvärsom, vi mår sämre o barnen mår sämre givetvis...dessutom måste ju domstolen se att de redan dömt i samma ärende innan o att den domen inte verkställts. Även IVO borde ju va klara med sitt snart ...här sitter soc med både ivo och dom på sig men gör inte ett piss!!! Dom vill att vi ska gå en söka bostad kurs!!??? Idioter! Vi har kämpat o sökt som idioter men det har som synes inte funkat så vad de vill "lära" och visa oss tror jag vi redan gjort...tänk om de lydit domen sist som sa att det saknas anledning att ifrågasätta om x o x gjort allt för att få tag på en bostad och att x o x tillhör en utsatt grupp så soc åläggs att anskaffa oss en BOSTAD!!! Hade de nu lytt domen så hade de redan vart av med oss ju? Tänk vad jobb de sluppit , tid de kunnat lägga på andra behövande! Tycker det är allvarligt när en kommun struntar i domar! När domen kom trodde vi att nu är det över...sa till barnen då att "nu ska ni se att innan skolan börjar efter sommarlovet har vi ett hem...blev inte så...sen blev det "ni ska se att innan jul har vi ett hem" så blev det inte heller...nu är även barnen deprimerade...jag ser på dem o fylls av ångest o tårar...mina älskade barn, dom behöver ett hem, kunna fä tbx sina liv...umgås med kompisar...det gör så ont...jag är rädd...livrädd att balla ur...livrädd att ångesten vinner...att soc vinner...då kommer jag gå under...vi har gjort misstsg i livet men hur länge ska vi straffas? Alla kan hamna illa till...fler än jag som utförsäkras, det är sjikdomar, arb löshet etc som kan  slå undan benen på folk...nu har vi kämpat o stridit sen slutet av 2013, det tär på kropp o psyke...jag är helt slut...måste försöka överleva ...timme för timme.,....det är inte lätt...när man saknar ett hem...man är som en skadeskjuten fågel som försöker lyfta....

Tiden går, hela familjen mår sämre och sämre....det är olidligt att gå och vänta....att vara utan hem är så fruktansvärt jobbigt nu. Att behöva hålla på och strida som vi får göra trots att vi faktiskt redan fått rätt i domstol mot soc är rent ut sagt för jävligt. Denna ångest skär sönder mig...barnen mår skit och har ju inget liv....när ska dom få lugn o ro igen? När ska de kunna ta hem kompisar igen? Soc slår sig för bröstet och tycker att de gjort rätt för sig o verkställt sin dom genom att säga till oss att vi kan själva boka vandrarhem???!'jag mår illa...nu när man väntar på att ivo ska säga sitt och domstolen åter ska döma i ärendet så är man livrädd...trots att jag har mkt svårt att se hur de ska kunna gå på soc linje då de inte gjorde det sist. Jag förstår inte hur samhället är ...hur en kommun kan dömas i domstol men bara skita i att lyda...det finns barn i bilden...vi gör allt vi kan för att hitta en ny bostad men det går inte...domstol har redan sagt att vi gjort allt och att det inte finns skäl att ifrågasätta det som soc gör...jag blir galen...ångesten river och sliter sönder mig...jag förstår att soc är jävliga på många håll och många orkar inte kämpa emot...jag hoppas att jag ska orka hela väge...för mina barns skull...vi har redan vunnit en gång och det måste de väl inse? detta känns soc psykisk misshandel ärligt talat....

Nu är det tufft...har rasat ner totalt...idag ska jag till läkare...jag orkar inte mer...kämpa kämpa strida...har gjort det i 14 månader och 2 dagar nu...har vunnit över soc i domstol men ändå ingen hjälp...går på knäna...försöker vara glad o "som vanligt" utåt...det går sådär...tänker hela tiden på att vi inte har ett hem...mina barn behöver ett hem...de behöver kunna ta hem vänner osv...nu är det extra jobbigt också för man vet att både Förvaltningsrätten och Ivo är på gång med sina "domar" jag hoppas de ger soc en rejäl känga...för detta känns som psykisk misshandel...att de dömdes redan i juli 2014 att ge oss en bostad verkar de glömt....kroppen tar stryk av stressen...hudproblem, ont i bröstet, ångest, migrän, irriterad, arg, ja listan kan göras lång...hur länge klarar familjen att hålla ihop? Vi har inget privatliv nån av oss...luftmadrasser...ikeapåsar...fy fan säger jag...man förtvinar...tappar tron på allt. Dagarna går åt till att överleva en timme i taget...hjärnan snurrar o man känner sig hjärntvättad...kanske soc har rätt? Kanske är vi inte värda ett hem? Blir galen....när har vi straffats färdigt? Att hamna utanför är enkelt o kan deabba vem som helst men det är skrämmande att det inte verkar finnas något som helst skyddsnät! Är det inte bättre att hjälpa oss innan det skiter sig totalt? Att soc kan skita i en dom är helt otroligt illa tycker jag, då faller hela rättssystemet.